onsdag 17 februari 2010

Anna-Lena Swartz på radion

Men inte handlade det om rugby? :)
i OS med Ola i tisdags hamnade hon i något slags debatt för och emot tacklingar i damhockey!? :) Lyssna nedan...
http://www.sr.se/webbradio/?Type=db&Id=2211473

fredag 12 februari 2010

Mount Everest är bara småsten...






I den världen lever jag, nu.. Mitt mål är stjärnorna och jag har sagt det många gånger förr.. det finns inga hinder bara lösningar. Behöver visserligen göra mitt bästa för att se det så nu också.. det är svårt, men det ska gå.


Just nu, ligger stjärnorna ruskigt långt bort, ja.. mount Everest är bara småsten, skyskraporna småspik.. men ändå är dem ruskigt långt borta..


Jag blev petad i måndags! Jag är inte uttagen i Landslagstruppen längre... världen rämnade, minst sagt..


Jag har tidigare känt mig ganska säker, kanske lite oförskämt säker. Jag har rest i min egna, fina rymdraket mot stjärnorna. Styrt kosan ut i rymden bland månar å planeter mot den starkaste stjärnan av dem alla.. själv i mitt stora äventyr, men min bästa vän - rugbybollen var med. Plötsligt hände det som inte fick hända: i ett samtal släcktes stjärnorna, det blev mörkare än nattsvart.. och rymdraketen sprängdes,... jag svävade tyngdlöst utan mål..


Jag visste inte vart jag var, vart jag ville, vad som skulle hända.. jag kramade min boll och grät.


På sätt och vis svävar jag än i ovisshet, men det har blivit lite ljusare och luften har blivit lättare att andas. Jag kanske ska göra mig berädd på landning..


När jag landat, ska jag återigen ställa mig stadigt på jorden, blicka himlen.. jag vet att det stjärnan finns, den med den stora, feta VM-flaggan nedstucken. Jag ska återigen ta sikte.. bygga en ny raket, ingenting kan stoppa mig!


Jag älskar gymmet, älskar löpträning.. och rugby är verkligen det allra bästa jag vet! Tiden börjar bli knapp, men jag ärminst sagt redo att göra allt.. och lite till.. och vill nån hjälpa till, så häng på. Jag har ytterst sällan fått vara bra, än mindre bäst.. min chans kommer, det vet jag.. och jag ska vara redo och taggad till tänderna..


Så fort tårarna slutat rinna, då ska jag göra mig redo för nästa färd.. inga hinder är förstora
- Det finns bara möjligheter!

tisdag 9 februari 2010

"Harry" rapporterar från Nomadsmatchen mot England A

Bilder kommer att komma på www.rugbymatters.net

Innan matchen
Resan började på fredag då jag skulle flyga över till London. Väl på flygplatsen visa det sig att flyget var dubbelbokat. Jag erbjöd mig frivilligt att ta ett senare flyg och då få en resechek som kompensation. Då Nomads inte har några pengar utna man får betala sina resor själv så var det en möjlighet för mig att kunna återväna för fler matcher i framtiden.

På flygplatsen kom jag att tänka på försäkring. Vad hander om jag skadar mig? Det blev många samtal till diverse personer som försökte hjälpa mig att reda ut det hela. Det hela slutade lyckligt med att min man lyckades teckna en ny olycksfallsföräkrings som skulle täcka rugbymatch i England, då den olycksfallsförsäkring jag redan har inte täcker rugby. Nu kunde jag andas ut igen nu visste jag att jag inte behövde oroa mig för att bli skadad.

Väl frame i London väntade en lång resa med flera olika tunnebanelinjer och tåg innan jag tillslut blev uppmött vid Deptford Bridge av en föredetta lagkompis från Göteborg och hennes pojkvän och det var där jag skulle tillbrina helgen.
Lördagen ägnades åt mycket rugby. Då det var de första matcherna i 6 nations så var det rugbyfeber i England. Vi började med att titta på Blackheat mot London Scottis på Blackheat rugbyklubb. Kul att få se rugby live på så hög nivå. Däerfter blev det till att förflytta sig in till rugbyklubben för att titta på England ta sig an Wales i 6 nations. Det var trevlig stämmning och fullt med folk som alla ville kolla på matchen . Efter matchen återvände vi hem och lagade lite köttfärsås med spaghetti.

Matchdagen
Söndagen “match dagen” hade nu anlänt. Jag sov länge vilket var väldigt skönt. Lagade havregrynsgröt, scrambeled egg och åt grovt bröd till det. Det göllde att grunda väl om jag skulle orka spela match kl 16. Jag hade inga problem att äta och jag var inte heller nervös konstigt nog. Jag har spelat matchen så många ganger i mitt huvud under veckan som gått så jag kände mig lugn. Jag har även sett mig själv göra ett försök flera gånger. Jag var mest rädd för att jag inte skulle hitta och komma försent till matchen, så jag valde att åka i god tid fore samlingen. Det visade sig att jag därför blev 1 timme tidig till arenan, men det gjorde mig inget då visste jag att jag skulle hinna.

Jag valde att gå runt i närområdet och köpte lite mat och letade upp en bankomat under tiden. På väg tillbaka till arenan Esher RFC mötte jag Lee Adamson tränare som hade bjudit in mig. Efter hand dök även tjejerna upp en efter en. Många av tjejerna hade inte sett varandra sedan i sommras då de hade gjort en tour till Sydafrika med Nomads så det var mycket kramande och skrattande. Det var ett glatt gäng och alla var väldigt snälla.

Vi bytte om och alla satta på sig sitt lands strumpa på högerfoten och sitt klubblags strumpa på vänsterfoten. Laget blev sedan uppläst och jag fick nummer 16 och var således första avbytaren. Jag trodde inte att jag skulle få starta så jag var mentalt förberedd på att börja på bänken. Jag trodde att jag skulle komma in i halvtid.

Sedan var det dags för uppvärmning. En bollek, försvarsövning, inkast och lite teamrun. Det tog ett tag innan jag förstod inkastkallen och det var inte lätt alla gånger att höra vad de sa. Men det gick bättre och bättre det var snälla mot mig och försökte vara säkra på att jag hade hört. Uppvärmningen gick dock inte bra men i spelat senare var det inga problem.

Efter uppvärmningen gick vi in i omklädningsrummen för lite pepptalk, och sedan var det dags. Engelskorna hade sitt traditionella vita matchställ och det stod England på ryggen på deras uppvärmningsjackor. Jag var förvånad över att Engelskorna var så små. De kändes som att de var ett huvud kortare än mig allihopa.

Avspark
Dags för avspark och jag satt på avbytarbänken. Det var en tuff och jämnmatch och det stod 0-0 när jag kom in efter 25 minuter av matchen. Efter ett tag fick Engelskorn ett stort overlap på ena kanten där det blev 4 Engelskor mot två försvarare varav en av dem var jag. Jag hann inte springa ikapp i sidledd men kände Engelskans ryggtavla precis då hon slängde sig över försökslinjen. Inte mycket att göra, vårt försvar borde varit bättre organiserat så vi hade varit 4 försvarare mot 4 anfallare.

Vi hade svårt att få ut bollen til backlinjen då Enlands tredjeled var otroligt snabba upp och pressade på vår uthalv Shelley Rae som spelat 44 landskamper för England och även 2 gånger blivit utsedd till världens bästa spelare. Vi fick därför spela ett taight forward spel för där hade vi övertaget. England däremot kämpade för att få ut linjen til sina backar där de fick in några snygga löpningar.
I slutet på första halvlek pressade vi på bra och vi spelade mycket tajt forwards spel. VI var nu bara några meter i från försöktlinjen. Jag ser bollen ligga fritt och har precis bestämt mig för att plocka upp den och dyka över linjen då den andra proppen ropar att hon tar det. Hon plockar bollen och dyker och wips 5 poäng till oss. Nu står det 5-5 då båda lagen missat sina målsparkar.
Det var sedan dags för halvtidsvila.

Andra halvlek
I halvtid pratade vi om att ha roligt och jobba hårt i försvar och möta Engelskorna snabbare. Vi peppade varandra och fick i oss lite energi i form av bananer och druvsocker. Sedan var det dags att jogga ut till planen igen.

Andra halvlek var lika tuff som den första. Engelskorna var otroligt snabba och var fick inte låta deras backar få upp farten för de lyckades oftast få till snygga löpningar. Tillslut lyckades de springa igenom på ena sidan av planen efter en ruck. Själv hade jag legat underst i rucken och kunde inte göra annat än se den Engelska tjejen springa in och lägga bollen väldigt nära målstolparna. Kicken var det inga problem för Engelskorna att sätta så nu stod det 12-5 och vi var i underläge.

Vi fortsatte att kämpa och gav Engelskorna en rejäl match och i slutet på andrahalvlek hade vi jobbar oss upp och var nu några meter i från försökslinjen. Vi gör flera pick and goes innan jag tilslut ser läget att ta upp bollen och dyka över linjen och det skulle visa sig vara ett bra val för där hade jag gjort de som jag visualiserat hela veckan. Jag hade gjort mitt livs första försök för världslaget Nomads. Vilken debut!!!

Tyvärr blev kicken för svår för Shelley så stälningen var 12-10 til England och det skulle visa sig stå sig ända till slutsignalen.

Det har varit en fantastisk upplevelse att ha fått uppleva och få spela rugby på så hög nivå. Jag var lite försiktig i början men tog för mig mer och mer. Det känns att jag inte har spelar någon ryugbymatch sedan SM finalen i mitten av oktober. Klungorna gick bra när jag kom först in i hitten men det gällde verkligen att ge 110% i varje klunga. Min nacke och rygg är stel idag så det är skönt att det inte är någon match idag.

Nästa match för Nomads är mot England A igen, den 13 mars och jag har redan blivit inbjuden att spela den matchen, jag längtar redan. Nu blir det till att åka hem och köra hård träning så jag är ännu mer förberedd till nästa match.
/Henrietta "Harry" Högberg

torsdag 4 februari 2010

Därom tvistar de lärde..

Om vilka som ska få leka livet.. och vilka som blir utan landslagsplats. På ren svenska har Landslagsledningen det delikata uppdraget att ta ut Landslagstruppen.
Lägret i helgen gick sådär, väldigt sådär för egen del.. men det kan jag tyvärr inte göra något åt nu. Nu väntar jag liksom alla besked.. en fruktansvärd väntan när man inte känner sig nöjd, är livrädd för det värsta och har haft svårt att funka denna veckan. Det ena leder till det andra till det tredje.. men sova och komma till ro är svårt, stissig. Jag får tvinga i mig mat, fast jag brukar äta som en häst.. vill för visso träna men utan mat, sömn tvingar jag mig till "vila". Och det gör ju inte en gladare.. suck. En ovanligt grå å låg vecka i min vanligtvis regnbågsfärgade vardag.
Hoppas hoppas ett gott besked kommer snart så kan ladda om kanonerna och fokusera 100% framåt mot VM!
Får jag bara chansen ska jag ta igen allt som inte vart toppen, så gott jag bara kan.. det lovar jag!
Nu ligger den lilla portionen smörstekta champinioner och ungsbakade grönsaker i magen och cykleln ropar att jobbet väntar.. Önskar alla en glad fortsättning på denna veckan!