tisdag 7 juli 2009

A.t.t.s.i.n.g.e.n.!.





I lördags var det en rolig match! Gripen mot Lugi.. vi vann med 46 -27.. och 19 av dem poängen är mina. De första minutrarna stod matchen, som vi spelade 11manna i 4x 20, och vägde.. de var lite oklart vilket lag som skulle ta komandot. Lugi gjorde det snart, med besked.. resten av första halvlek var vår och allt känndes riktigt fint. Solen sken, gräset var grönt å jag hade stor publik som hejjade på mig.. En riktigt härlig lördag med andra ord. Och ändå slutade matchen, som var så himla bra.. så himla urkasst.. på bild tre ser ni hundradelarna före jag bryter foten. Landar med högerföten i 90gradig vinkel under hennes höften å fibula smäller av.. Att något är brutet tror jag visserligen inte då.. men visst gjorde det konstigt ont. Försökte springa.. gick sådär alltså. Eftersom vi hade fria byten i matchen, sa jag att jag stannar ute å vilar lite, innan jag kommer på igen.. Trots mina haltande försök till spring så stannade jag ute resterande ca 20min av matchen.. Jaja jag vet, en kapten är den som sist lämnar sitt skepp, förlåt laget.. jag hade tur att Lugi spelade som stjärnor ändå och höll ihop det bra! Vi vann, en riktigt go vinst trots att vi saknade massor av våra spelare.. Det är grymt! Kanon alla som fick ta extra ansvar denna matchen å grymt bra spel å försök - alla! Tack till alla som hejjade, underbart med sånt stöd!
Lugi Kärlek!
Fossingen då, det var inte jag som klenade mig, det är min kropp som är klen.. tre "benbrott" inom ett år är inte rimligt.. Tyvärr sanning nu ändå. På söndagen efter en stadig frukost fick jag skuts av griparna (de e ansvar, Tack!) till akuten. Vi satt å tramsade å flamsade så sköterskorna glömde fråga om jag ville ha smärtlindring.. I alla fall röntgades jag och hade en spiralfraktur på fibula med 2mm förskjutning.. Hoppsan, rätt bra jag inte spelade vidare.. Fibula är det där tunna benet i vaden, man har ju två. Brottet var av längst nere vid foten i fotleden.. fick operationstid några timmar senare så jag blev sövd och ihop skruvad med två skruvar, sydd å gipsad med blått gips. Bra jobbat Kerstin!
Efter operationen, min första, sov jag min första natt på sjukhus.. hur gulliga å trevliga de än var så tycker jag det rätt obehagligt att vara så maktlös å bara ligga å bli stucken å kollad å få drop å sprutor i ett kör.. Appropå sprutor, jag ska själv ta sprutor var kväll i tre veckor.. bara hon sa det blev jag alldeles darrig.. jag vet det är rättså töntigt. Men jag är skiträdd för nålar.. bryta ett finger är ingenting mot att ta en spruta. Fick ändå ta mig i kragen, låta någon tävlingsinstingt träda in igår kväll.. det gick men det var inte kul alls! Huuu..
Nu ska jag tänka på något trevligare, gymmet kanske, tror jag ska ta mig en tur dit.. Överkroppen borde jag kunna träna, endast fantasin sätter gränser.. det vet ni väl.. Känns som det är lite bra å tänka så nu! Jag vet ju att VM ligger framför oss alla.. gamla som nytända stjärnor. Lite olägligt att ladda med brutet ben när alla andra bygger upp sig.. bryter jag mig ur form. Orättvisst! Men.. än är inget för sent. Gymmet väntar på mig..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar