fredag 21 augusti 2009

Perspektiv på livet!


Från vilken planet våra känslor kommer, det kan man fråga sig.. känslor är så svåra att beskriva.. flyktiga, underbara.. somliga finstämda, andra kommer med dunder och brak.. Just nu känner jag mig lite bortskämd, tror det är det enklaste att beskriva med.. Jag har inte världens lättaste period just nu. Jag är en idrottare, i världens bästa sport - Rugby, som inte får, inte kan idrotta.. humöret går i vågor och ibland går det ut över fler än mig själv, förlåt!

Men just nu.. känner jag mig dum som kan ens komma på tanken att tycka jag har det jobbigt.. det finns ju så mycket som kan hända och som är så mycket värre.

Det ger perspektiv på livet.. det har varit en konstig sommar. Och ändå en helt vanlig sommar, men inte i vår släkt.. nu inom de senaste två veckorna är det tre släktingar som lämnat detta livet. Så sorgligt å ledsamt.. och outhärdligt för de närmaste.. själv känner jag inte alla, men jag vet att så många har tårar i ögonen nu. Att lämna, med en ålder närmre hundra, med ett liv där "allt" hunnits med.. är en sak.. men att ryckas bort från sin familj, sina barn.. i en ålder av 60år, helt utan förklaring.. det är inte rättvist alls. Med ett liv som hade såå mycket mer att ge..

Jag tänker på alla de närmsta och önskar jag kunde lätta deras hjärtan!

Men jag kan bara gå till mig själv, tänka att jag har det ju så himla bra.. varför ska jag slösa med universums tårar.. när jag lever det bästa liv jag kan tänka mig.. med jobb bland fina barnen på Tusenskönan, med drömmar som är en blågul verklighet.. Det är ju faktiskt lyx, lilla bortskämda jag..

Och var dag tänker jag på min kära L som kämpat hela sommaren med mörka tankar, som sovit bakom psykets lyckta dörrar.. varför ska en del tyngas med så svarta tankar. Varför kan inte livet vara så lätt på sommaren.. som det var när man hade skrubbsår på knäna för att man lärt sig att cykla och hoppade i böljan flera gånger om dan, kanske kunde man simma.. då man åt smultron å blåbär på strå och då livet lekte och sommaren var oändlig!

Ibland är det bra med perspektiv på livet, så man kan uppskatta allt man har.. allt det fina som ges, bara man har ögonen öppna.. Och att man blir påmind om att Kärlek är värt att vårda, för även om kärleken aldrig dör.. så gör den du älskar det nån dag! Ta hand om varandra mina fina vänner! RugbyKramar!

2 kommentarer:

  1. Väldigt fint skrivet, Kerstin!
    Det tar sig nog snart. Vetskapen att det går upp och ner gör det lättare att ta sig ur svackorna. Kram på dig!

    SvaraRadera