Ibland ska man visst inte ens tänka tanken..

Igår skev jag att det händer inte så mycket..
Det skulle jag inte ha gjort. Imorse väcktes jag med nyheten att det brunnit på lekskolan... Neeej, vad har hänt? Är någon skadad? Vilka är skadorna? Jag stängde ju, missade jag något..? Är allt mitt fel? Frågorna vällde fram å rädslan och chocken likaså.. Vårt underbara kråkslott med de finaste ungarna i världen, varför..
När jag kom närmre kände jag röklukten, men väl framme blev jag lättad huset stod kvar. Vi hade haft otrolig tur. Alla våningar var rökskadade men bara med röklukt. Ett par bränder i en kartong och liknande hade anlagts i bråteskällarnen och tack vare en vänlig morgonflanerare med hund som ringde brandkåren. Kunde hela huset räddas.. Tack alla inblandade för mästerliga insattser.
Alla barn kunde stanna hemma idag, tack vare pyssel å pussel från föräldrarna. Vi fröknar var på plats å kollade med försäkringsbolag å å å å.. allt som måste fixas. Huset måste ju trots allt saneras innan några barn kan befinna sig i det.. men i det stora hela hade vi himelens tur. Hade brankåren kommit 10min senare hade inget av huset funnits kvar..
Nu sitter jag hemma å äter lunch innan det är dags för röntgen. Huuu hoppas det bara händer massor av trevliga saker framöver.

Lev i nuet!