Captains blog – Helt vanliga småbarnsmammor

Jag är en av 6 mammor i den uttagna landslagstruppen. Det måste vara något slags rekord!
Det är inte alltid så lätt att balansera familjelivet med all träning och resandet som en plats i landslaget innebär, men vi löser det alla på något sätt som passar oss. Själv upptäckte jag att föräldraledigheten var utmärkt för träning, även om jag aldrig blev någon sådan där cool lattemamma. Istället dök jag up på mammafikorna springandes med minstingen i barnvagn direkt från något intervallpass (sonen tyckte det var så lagom kul att se mamma springa fram och tillbaka, fram och tillbaka..), tryckte i mig tre portioner äppelkaka, och joggade sedan vidare till fotbollsplanen för lite sparkträning (lite roligare tyckte sonen då bollarna ibland kom studsande mot vagnen). På gymmet lämnade jag in sönerna på barnpassning som andra mammor, varefter jag fick många konstiga blickar då jag stånkade och stönade med mina maxvikter och sedan ställde mig på vågen och svor då jag gått NER i vikt.
Numera har jag båda barnen på dagis en stund varje dag så hinner med träningen utan problem. Men däremot undrar jag vad dagispersonalen och de andra mammorna tror om mig då jag bara sedan i somras först dykt upp på kryckor, sedan med en blåtira utav större mått, och slutligen med ett brutet nyckelben.
Landlagsledningen är för övrigt mycket förstående för oss mammor och låter oss t om ta med barn på läger när det krisar med barnvakter hemma. En dagisfröken frågade häromdagen varför min äldsta son alltid pratar om hur kul det är i Norrköping. ”Brukar ni åka till Kolmården” frågar hon. ”Njae, det är snarare 35 rugbytjejer och lite inhyrda barnvakter som lockar” blir mitt svar. Varför har vi slösat pengar på resor till Kanarieöarnas stränder, Alpernas skidbackar eller Disneyworld i Orlando när favoritresemålet är en förläggning i Bråvalla industriområde?