EM - funderingar...

Det är lördag, en fin en.. har blivit två riktigt härliga träningspass. Ett backpass med sprints och utfall och sånt roligt! Av oss i Lugi kallat "Ass you want", ni lär få se.. haha. Sedan var det dags för lite lathet i solen och mellanmål innan jag och Amanda hängde på grabbarna för lite fullkontakt, härligt, lerigt och hårt precis som det ska vara.
Som det ska vara ja... i min egoistiska värld ska jag spela EM/VM kval i maj! Varför är inte min dröm verklighet. Eller är den det.. det återstår att se.
Ååå jag längtar som bara den efter detta EM. Det har gått ett år sen sist, då jag för första gången tog den blågula landslagströjan på mig. Ett år med ett mål att göra om det igen, med alla underbara stjärnor till svenska rugbyspelerskor. Min debut kommer jag alltid bära med mig som ett T i pannan, jag är märkt för livet.. Hela EM-äventyret 2008 kommer jag för liv och evighet bära med mig i mitt hjärta. Den veckan kände jag mig lite som svanen. Alltså den svanen som var född och uppvuxen som "den fula ankungen".. innan kunde jag inget visste inget å var sämst på allt...
Men inte då längre, för jag förstod och mitt hjärta kände att jag var en av de (många) bästa rugbyspelarna i Sverige. Det är stort! Det är fantastiskt! Trots att jag hade en sabla otur då, så är det en av de härligaste veckorna i mitt liv, kanske den bästa.
Ett år har gått, det har tränats å längtats och hela tiden har målet om att åter starta första matchen med nr 2 på ryggen funnits i mina drömmar. Många pass har avverkats med ett leende hjärta om att jag är ett steg närmre en plats i gräset i Stockholm i maj 2009..
Nu är det mindre än två månader kvar. Vi är tre grymma kratsare kvar, var och en förtjänar sin plats.. har hört att en väl ska bort.. vill inte att någon av mina vänner ska bli petade, de förtjänar sin plats. Vill verkligen inte bli petad själv, inte nu.. eller aldrig egentligen. Såklart.
Detta är så lurigt å det går så många tankar till att tänka -Vad i hela fina världen ska jag göra för att säkra min plats? Går det.. jag har verkligen viljan, kraften, orken och tiden att träna och göra precis vad det skulle kunna vara... men.. jag vet ju inte vad jag kan göra bättre!
Jag vet att jag älskar rugby och älskar att träna och att jag av hela mitt hjärta vill spela VM-kval i maj.
Vägen dit eller därifrån (EM) går mellan flera härliga rugbymatcher, mot engelskor och holländskor. Då ska jag visa varför jag ska få vara med och sjunga nationalsången och spela Svensk Rugby till VM. Det ska jag.. bara jag kan släppa tankarna jag får nu ibland när jag springer intervaller: handlar detta om liv eller död? Nästkommande blågula matcher handlar om liv ellr död... Alltså EM för mig eller inte..!
Rugby-kärlek till er alla /Kerstin