Ett Varumärke

Lycka! det är nog det jag känner mest just nu.. och faktiskt stolthet över att jag kommit hit. Låter säkert lite präktigt men jag kan inte låta bli att känna så..

Jag känner mig så lycklig när jag tänker på vilken fantastisk vecka jag alldeles, alldeles snart kommer att få uppleva.. Imorgon åker vi! Haha det är faktiskt sant, fast jag knappt kan tro det.. har ju längtat så länge.

Idag har jag även slagit ett rekord, hahahaaa.. trodde inte jag ville slå detta rekord men, nu är det så! Mitt rekord i kortaste gym-passet ligger nu på 23 min! Det ni, då går det undan.. Jag älskar att gymma lääänge, helst ett par timmar i alla fall, men det funkar ju inte nu en dag före EM-resan. Jag kände att kroppen behövde lite gym, lite som en gnista i muskelfibrena för att locka dem.. men inte mer. För att lyckas att inte fastna så bestämde jag mig att verkligen åka först 20.30, gymmet stänger 21.30. Jag bytte om i rasande fart å for iväg på min cykel. Ungsgrönsakerna hade jag sedan innan i ugnen och min storasyster hälsade på å fixade vid datorn.. Direkt fram till kettelbellsen för uppvärmning. Därefter swing-intervaller. Upp i hög puls, jobba där med andra övningar för att strax sänka pulsen med tex planka eller blundandes på ett ben. För att klara sista alternativet med nästan maxpuls, krävs fokusering.. pulsen sänks hur snabbt som helst.. Tror jag gick upp till nästan max, ner till vila minst fyra ggr idag, på mindre än 23minuter. Kändes riktigt bra!

Idag kan ingen säga det många säger till mig: "Du tränar alldeles för många å långa pass så tätt inpå stora matcher.." Inte idag i alla fall, men det krävdes en tävling inom mig för att lyckas. Tävlingen: Jag måste vara hemma innan grönskerna bränns, innan syrran tröttnar och innan jag blir inlåst.. och det gick!

"Alla kan träna hårt ett par dagar.

De flesta kan träna hårt en månad.

Få klarar det ett helt år."

Detta citat har jag levt med under året, känns faktiskt som jag lyckats. Visst önskar man såklart att man skulle ha ännu bättre fysik. Vara helt outtröttlig, men det är ju inte möjligt.. Och jag har verkligen inte bäst fysik av alla spelare, långt ifrån, men jag har nog sjutton den bästa fysiken den här Kerstin kan ha så här långt in i träningslivet. För fem år sedan låg jag ju i soffan fö jämnan, jag hade aldrig tränat och visste nte hur en rugbyboll såg ut. Och det gör mig lite stolt.. än en gång. Jag har haft mål, jag har haft och har en vilja och jag har gjort allt jag kunnat under året för att nå dit. Hehee hit är det ju nu!

Jag längat ett helt år efter detta EM, då sa jag till mig själv att jag Ska spela och jag ska vara i mitt livs toppform, jag ska prioritera detta högst för det är det jag vill mest just nu i mitt liv. Sedan dess har det bara funnits glädje för att nå dit, jag har siktat mot stjärnorna, jag har drömt om dem i mina drömmar.. i mina blågula drömmar.

Jag har lyckats så långt, såhär långt räcker nu.. för nu kan jag inte göra annat, inga fystester kan bli bättre, jag kan inte teknikträna mer själv, jag kan inte se fler matcher än jag redan gjort... Inget annat än det jag ska.

Jag ska ha ha superduper kuligt, med alla underbara stjärne-vänner, spela så bra jag bara kan för mig själv för mina vänner som åkt ända från skåne för att hejja, för Sverige.. jag vill spela så bra att jag en gång blir en förebild för andra och då måste jag börja med att vara en förebild för mig.

Jag är ..bara jag 99.9% av året.. men nån gång händer det att radio ringer, tidningsreportrar ringer.. och då är jag En landslagsspelare, lite som ett varumärke. Och japp, jag är glad å nöjd, för jag kan faktiskt stå för mig själv!

Tackla mig då.. jag står här ändå för jag vill leva jag vill dö i norden! Och jag vill spela för Sverige!