Nu är det slut på det roliga.. eller?

Nu har jag kommit hem till Skåne igen.. Borta bra, hemma också bra ..rugbyäventyr-bäst! Just nu känns det ganska tomt, saknar mitt underbara lag som jag haft till familj i över en vecka. Så skulle man ha det jämt.. det är det bästa livet som finns.

Så med träningar, matcher å vänskap fast med lite mindre otur.. Förra EM i Holland spelade jag 23 minuter, de tre första mot England å de tjugo sista mot Holland. Min plan till i år var att i alla fall spela mer, frågan är om jag gjorde det. Tänkte innan att det var något, lätt som en plätt att slå men icke.. Det blev verkligen inte ett EM som jag tänkt mig. De första två matcherna var jag inte ens ombytt, sprang istället med vatten å hejjarrop. Alltid kul att få hjälpa till med nåt men det var ju inte det jag haft som mål med årets träning.. Jag ville ju spelat såklart. Inte mycket att göra nu, med två fantastiska människor å grymmeduktiga Kratsare framför mig så blev det så.. kan bara grattulera er till speltid, även om jag önskat det gällt mig så vet jag att ni är värda all tid ni fick å ni förvaltade minuterna väl.

Till skillnad från mig. Efter de båda matcherna som vattenbärare fick jag äntligen, äntligen chansen att visa varför jag älskar rugby i gårdagens match mot Tyskland. Stolt som en tupp tog jag den gulblåa tröjan på mig efter uppvärmningen. Hjärtat var fullt av kämparglöd å glädje och det blev än bättre var gång jag kikade upp mot banderollen med mina fina vänners ord "Lugi Kerstin Kärlek". Tack snälla ni!

Nu var det fokus som gällde, fast jag ville för mycket.. jag ville vara bäst å det gjorde mig för ivrig. Inte för att det berodde på ivrigheten, men efter några minuter var otursängeln framme igen. Jag smällde in i en ruck samtidigt som en av tyskorna gjorde det samma, hennes knä var hårdare ä mitt lillfinger som knäcktes. Jag hörde å kände men ville inte titta. Fortsatte driva å spela några sekunder innan det blåstes. Jag kollade på fingret å insåg att det var av strax äver fingerroten. Drog det rätt å gick i n i klungan eller vad det nu var dags för. Ivarje kontakt hamnade det fel igen och efter några minuter när dagens vattenbärare kom på bad jag henne ta med lite eltejp nästa gång. Tyvärr innebar det att vid nästa stopp kom fysion på å ledde mig av plan.. Försökt övertala alla om att jag kunde spela vidare, ville ville ville så gärna få till lite snyggt spel att vara nöjd över nu i efterhand.

Nu känns det inte som jag har något att vara nöjd över.. inte mer än att jag faktiskt är en av de 26bästa spelarna i Sverige i år. Och att jag har fått se mina underbara bästaste vänner ta Sverige till VM, det är helt galet fantastiskt!!! ..men jag jag kan bara inse att jag har långt kvar.. innan jag kan göra mig nöjd på riktigt. Hittils hade jag gjort allt så bra jag kunde å förberätt mig så väl jag visste.. det var inte nog. Ska leta nya växlar.. Hoppas ett år och tre månader räcker.. då är det VM och då vill jag vara bäst! Eller bra i alla fall å slå mitt "rekord" på ca 23min per mästerskap. Dags att ladda om.. nu är det LugiKärlek som gäller i första hand samtidigt som VM-uppladdningen börjar.. redo? Nu kör vi på mot nya roligheter...